Fönstrets historia

Hur fönster utvecklas
 

De första fönstren var enbart gluggar i väggen som stängdes med en lucka. Nästa steg i utvecklingen var att gluggen täcktes med ett pergament (djurhud som skrapats så att det blivit tunt o genomskinligt) och därefter kom glaset. Från början var fönsterglas mycket dyrbart och förekom endast i finare hem och i kyrkor. Fönsterglas har använts sen sena medeltiden.

Fönster på 1600-tal

Finare hus hade stora öppningar för fönster. Fönstret bestod för det mesta av 4 bågar i en karm som hade både mittpost och tvärpost, bågarna var oftast lika stora. Fönsterglasen var små och fästes med blyspröjsar som förstärktes med kvistar av rönn och senare även med järn.

Fönsterbeslag

Fönstren var fasta och kunde inte öppnas, de fästes direkt i väggen.

Fönsterfoder

För att dölja karmens möte med väggen har trähus alltid haft foder runt fönstren, dessa hade en slät och hyvlad yta avsedd att målas med oljefärg.

Fönsterglas

Glas var grönt, brunt eller grått.

Fönster 1700-tal

Fönstren

På 1700-talet kom träspröjsen att ersätta spröjs av bly, spröjs av trä var ett starkare och stabilare sätt att förankra glaset. Fönstren fick profiler på karmar, poster och spröjs, glasen blev allt större. Det blir vanligt att tvärposten flyttas upp så att de övre bågarna blir mindre i förhållande till de nedre. Var fönstren mindre tog man oftast bort övre luften så att fönstret endast bestod av två luft.

Fönsterbeslag

Under 1700-talet förekom beslag endast i de finaste och dyraste husen, för övrigt fönstren igenspikade och husen hade endast något fönster som var öppningsbart. Igenspikade fönster var fanns kvar till i början på 1900-talet. De beslag som förekom var vackert formgivna och dekorativa, de målades i samma färg som fönstret.

Fönsterfoder

Fodren var breda och hade profilhyvlade ytterkanter, innerkanten var dock utan profil. Fodren var hopsatta med tappar till en lös ram som fästes runt fönstret.

Fönsterglas

Fortfarande var glaset grönfärgat men utvecklingen gick mot allt klarare och mindre färgat glas. Glaset är blåsigt och rinnande med varierande tjocklek.

Fönster 1800-tal

Fönstren

Fönster bestående av två bågar med två liggande spröjs så att varje båge fick tre rutor per luft blev vanliga under första delen av 1800-talet, även fönster med en spröjs och två rutor per luft var vanligt förekommande. Det är även under den här tiden som separata innenfönster kommer. Det är lösa bågar som har samma spröjsning som ytterbågen och som sattes upp under vinterhalvåret, detta medförde en stor förbättring i inomhusklimatet och många fönster kompletterades med dessa bågar.
Senare delen av 1800-talet hade tekniken gått framåt och man kunde tillverka bågar som inte behövde någon spröjs. Spröjs har därefter blivit ett sätt att profilera och få vackra fönsterlösningar. Fönster från den här tiden hade ofta fyra utåtgående bågar i samma karm med mittpost och tvärpost som korsas en bit ovanför mitten.

Fönsterbeslag
 

Fönsterbeslagen var smidda och fästes, fram till slutet på 1800-talet, i bågen med smidd spik. Bågarna hade hörnjärn, hörnjärnet samt gångjärnets övre del var i allmänhet tillverkade i ett enda stycke. Från mitten av 1800-talet så börjar man att stansa ut hörnbeslag ur plåt.

Fönsterfoder
 

Foder blev vanligen helt släta under 1800-talets första del, från 1850 blir profilerade foder återigen vanliga.

Fönsterglas
 

Glaset var ännu svagt grönfärgat, glaset har blivit mer jämntjockt men rinningar är fortfarande vanligt förekommande. Ofärgat glas blir vanligt från 1800-talets mitt, blåsorna har försvunnit och ojämnheterna har minskat. Man kunde tillverka allt större glas och vid slutet av 1800-talet kunde man göra fönsterglas som var upp till ett par meter i storlek.

Fönster 1900-tal
 

Sekelskiftet innebar att spröjsen börjades användas som ett sätt för arkitekten att utrycka sig och att sätta sin stil på husen. Karakteristiskt för fönster från jugendtiden (1900-1910) är att de övre bågarna har småspröjsade fönster. Från 1910 talet görs bågarna kopplade och inåtgående och det är vanligt att både de övre- och undre bågarna har småspröjsade glas. Från 1920-talet är bågarna avdelade med två liggande spröjs så att varje båge har tre glasrutor. Bågarna är kopplade och är utåtgående med mittpost eller öppnas inåt utan mittpost (mötesbågar) Från 1930-talet börjar man att standardtillverka fönster och snickerierna görs enklare ofta utan någon som helst profilering. Fönstren består vanligast av två- eller treluftsfönster utan spröjsning.

Fönsterbeslag
 

Vid introduktion av kopplade fönster så kom koppelhaken för att hålla samman ytterbågen med innerbågen. Eftersom det blev vanligt med inåtgående fönster så blev espagnolettstången vanligt förekommande. Stängningsbeslaget bestod ända in på 1900-talet av en hasp och en stjärthake som slogs in i karmen.

Fönsterglas
 

Det var i stort sett samma teknik att blåsa fönsterglas från 1600–talet ända fram till 1913. Det var först från 1933 som fönsterglas i stort sett helt utgjordes av maskintillverkat glas.

Fönster och husets arkitektur
 

Fönsters utformning och dess placering betyder otroligt mycket för husets karaktär och har förändrats efter hur byggnadsstilarna har skiftat.
Man måste vara försiktig när man byter fönster i äldre hus, det är lätt att förstöra husets utseende. Att montera fönster från en annan tidsepok kan förändra och förstöra husets karaktär.
Dagens energikrav har medfört att olika typer av 3-glasfönster har blivit populära. Dessa fönster är tunga och har kraftiga bågar och en stil som inte passar i gamla hus.

Källa: Stockholms läns museum